Skriv fritt i sju minuter utifrån bilden. Acceptera alla idéer som dyker upp och skriv på. Det kan vara dikt, monolog, novell, filmscen eller ren flödeskrivning (d v s helt fritt skrivande, utan någon särskild form). Låt texten sedan ligga en eller två dagar. Sen kan du arbeta lite på den, ändra, lägga till, kanske fortsätta skriva på den. Om du klickar på bilden blir den större.
Foto: Harry Peronius.
Posts
2 comments:
”Undrar vad som hänt?” Med ett rysande drar Eva upp klänningen som envisas med att halka ner över brösten. Irriterat undrar hon i sitt inre varför pengarna från skatteverket aldrig kommer. De skulle räcka till för att plastikoperera hennes små sötnosar, och sådana här saker skulle aldrig hända.
Lena försöker komma lite närmare, men en polis sätter en hand i hennes bröst för att stoppa henne. ”Stopp där! Kom inte närmare.” Eva kommer fram till Lena och lutar huvudet lite på sned som för att beveka honom. ”Snälla, kan inte du tala om vad som hänt?” Sedan skrattar hon sitt klingande skratt och lägger en hand på hans axel. ”Vi blir oroliga förstår du.”
Han skrattar till och berättar för flickorna att kvinnan var på väg till sitt bröllop, men att hennes vatten gått, och babyn var på väg. ”Förresten, det är möjligtvis inte någon av er som kan hjärtlungräddning? Ifall att menar jag.”
Nu kunde Eva se att polisen var en ung spoling som antagligen knappt muckat från sin utbildning, och hon tog Eva i handen med en blinkning och passerade den nitiska polisen. ”Klart vi kan, kom igen gumman så visar vi vad vi lärt oss i lottorna.”
Som tur är händer inget, men kvinnan tar överlycklig emot deras stöd och en liten pojke ser ljuset i vår härliga värld för första gången bara en kort stund senare.
Här kommer en variant på temat:
”Sitt still nu, jag måste lägga alla veck till rätta före du reser dig!”
”Men jag orkar inte sitta i den här ställningen länge till! Mina magmuskler skakar. Skynda dig, det känns så fånigt. Du syns ju ända hit vad tärnorna där borta tänker.”
”Ja ja, vill du bli fin, får du… du vet… lida pin. Sen är det jätteviktigt att du reser dig rakt upp utan att ta i med händerna i backen. Var rädd om dina vita handskar.”
”Nämen, det går ju inte!”
”Jo, jag hjälper dig, men jag får stå en bit ifrån dig för att inte kliva på klänningen.”
”Pst, har du sett den tekniken förut?”
”Nej, det är nytt för mig.”
”Hur länge ska de hålla på?”
”Håller med, börjar bli pinsamt.”
”När jag är klar med vecken, måste du dra in fötterna mot kroppen och sakta dra dig uppåt. Jag lovar dig, det funkar.”
Post a Comment