Elin Boardy tänker tillbaka på tiden då hon gick skrivarkurs:
"Bland oss i klassen utkristalliserade sig genom alla textsamtal och diskussioner efter ett tag vissa ord som definierades som hatobjekt (och andra, som tex Pregnant, som höjdes till skyarna). Ett var av någon anledning cigarett, eller kanske snarare grejen att tända en cigarett i en text. Ett annat var Plötsligt (som jag forfarande knappt kan använda utan att känna mig skyldig). Ett tredje var Fosterställning.
Den yttersta av förkastliga meningar att skriva alltså: "Plötsligt lade hon sig i forsterställning och tände en cigarett." Läs hela inlägget här.
Posts
10 hours ago
3 comments:
Oj vad många plötsligt jag tagit bort i mina manus... det är verkligen ett nödlösningsord, ett tecken på något icke gestaltat, jag känner mig också skyldig när jag skriver plötsligt, alldeles utan skrivarkurs i bagaget
Känner igen mig i ordet plötsligt, som man också fick bannor för på den skrivkurs jag gick på Jakobsbergs folkhögskola för drygt tio år sedan. Och som Eva skriver: Samtidigt är det bra att inte bromsa sig i sitt skrivflöde (vilket är ett av mina problem). Alla plötsligt kan man ju stryka i efterhand. I bästa fall får man med tiden en känsla för vad som inte är slappt och vad som är det när man skriver böcker.
När jag gick på skrivarkurs på åttiotalet fick man helst inte berätta en historia från början till slut med rak handling. Allt skulle vara intertextualitet och annat obegripligt. Det var finare att skriva 20 sidor om en prick i taket än om ett döende rådjur i en skogsglänta (hon fick mycket spö, den medelålders bondhustrun som skrev om det, av de yngre manliga kurskanraterna, alla iklädda svarta kavajer ;-).
Post a Comment