Piratförlaget om följdbrev till inskickade manus

Här är en kommentar till ett tidigare inlägg här i bloggen, men jag lägger ut den här också, för jag tror att det är många som är intresserade av att läsa detta som Mattias Boström på Piratförlaget skriver om manus som skickas in till bokförlag:

"Det är en fullständig omöjlighet för oss att läsa alla manus som kommer till oss från pärm till pärm. Jag menar, vi snackar uppåt en halv miljon A4-sidor om året!

Vad utgår man då ifrån när man ska hitta riktigt bra manus? Ja, om vi bara tar själva manuset så är språket av stor vikt. Eftersom vi antar max 2-3 debutanter om året så är det inte stor idé att ödsla energi på manus där språket är ogenomträngligt eller direkt sövande. (Måste dock säga att kvaliteten på detta har förbättrats avsevärt de senaste åren.)

Sen tittar vi - ganska naturligt - på hur manuset börjar. En sida, två sidor, fem sidor, tio sidor, trettio sidor. Allt beroende på hur länge vårt intresse hålls uppe.

I breda inarbetade genrer gäller det att vara så inihelvete bra, annars kommer en sådan bok aldrig nå ut till läsarna. Den som vågar sig på att skriva något annorlunda - gärna i nån halvt utdöd genre - den författaren har större chans att fånga vårt intresse. Om det görs bra, förstås.

Men vad är då genvägen? Det måste ju finnas en sån. Jo, följebrevet. Följebrevet, följebrevet, följebrevet! Jag har tjatat om det här till leda i en massa sammanhang och det kan inte nog poängteras. Sticker man ut med sitt följebrev, då är man nästan garanterad extra intresse från oss när vi börjar läsa manuset.

Vad ska man då skriva i sitt följebrev? Jo, lite kort om sig själv, varför man skriver och varför man har skrivit just det här manuset.

* Skicka inte med nåt CV som inkluderar vartenda sommarjobb sen författaren gick i åttan! (Det händer att vi får det.)
* Skriv inte att manuset får tala för sig själv - och sen inget annat. (Det händer jättejätteofta.)
* Var dig själv och försök att framstå som den författare du vill vara.
* Var proffsig! Låt bli att tala om att din familj och dina vänner absolut tyckte att du skulle skicka in ditt manus till ett förlag - just det är ingen värdemätare som vi bryr oss om. Över huvud taget vill vi inte veta vad dina närmaste läsare har sagt om manuset - de flesta följebrev vi får innehåller nämligen sådana formuleringar, oavsett kvaliteten på manuset, och de rekommendationerna blir därmed ingenting värda.

Låtsas istället att du skriver en baksidestext för boken. Sälj in den hos oss! Om inte författaren lätt kan sälja in historien hos förläggaren, hur ska då förläggare lyckas sälja in den hos resten av förlaget (säljarna, PR-foket etc) - och hur ska vi då lyckas sälja in den hos återförsäljarna som i sin tur ska sälja den till läsarna? Som författare måste man få fram vad som är unikt med just den här boken.
Jag vet att det är supersvårt att få till baksidestexter ibland, men den som skickar in sitt manus till oss och som har lyckats få till en bra presentation av sig själv och en lockande text om boken - den författaren har tagit just den där genvägen.

Att det sen krävs bra språk och bra handling är en helt annan sak. Men då har vi i alla fall kommit så långt."