Östergren om Östergren

"Mellan 1973 och 1983 susade det på ganska fort, får jag erkänna. Men det fattade jag inte då. Det var därför man var tvungen att supa skallen av sig mellan varven för att nollställa maskineriet. Rent psykiskt tror jag att det var en ganska farlig tid. Att jag klarade mig berodde dels på ren tur och dels för att jag hade en konstig klocka som sa: ´nej, stäng av´. Visserligen hade man tid att ligga bakfull en hel dag på den tiden, men hur jag än hade haft det så började det krypa i mig på eftermiddagen. Jag kände mig tvungen att göra något, i alla fall vända på några sidor. Det var naturligtvis en drog i sig att skriva, och att konstatera att det hände väldigt mycket varje vecka. Jämfört med hur jag fungerar idag känns det nästan exotiskt. Hjärnan var mer elastisk, snabb, förmögen att se samband och uprätta förbindelser än idag."
Klas Östergren i "Östergren om Östergren", i samtal med Stephen Farran-Lee.