Under bokmässan pratade författarcoachen Ann Ljungberg och jag med en kvinna som nyligen debuterat med en ungdomsroman. Vi var i Hälsorummet där Ann och jag gav snabbcoaching hela dagen. Hon berättade hur mycket tid hon själv måste lägga på marknadsföring av sin bok eftersom den getts ut på ett mindre förlag, och att man verkligen får tänka till och vara kreativ där också (förutom i bokskrivandet).
Lollo Halvardsson vann Slangbellan förra året för bästa ungdomsroman och hon är inne på samma område i ett inlägg i bloggen: "Men vad de flesta inte vet är att det är GRYMT HÅRT ARBETE, speciellt när man är utgiven på ett litet förlag som Författarhuset. Det finns inte möjlighet för stora PR-kampanjer a la Bonniers. Anledningen till att jag blev recenserad i så många tidningar var att jag ringde runt och "tjatade". Även om Författarhuset skickat ut en hel del recensionsexemplar är det många journalister som bara recenserar de mest kända författarna. Samma sak med skolbesöken. Jag har fått ringa och bjuda in mig själv. Vilket kan vara otroligt knäckande när man får nej efter nej innan det där ja-et kommer ... Knäckande är det också att gå in bokaffärer och be dem köpa in min bok. (Igen: bokhandlare är rädda för att ta hem böcker från små förlag.)"
Posts
12 hours ago
5 comments:
Bästa marknadsföraren. Författaren själv. Särskilt när det är små förlag. Och det är ett hårt jobb.
Usch. Det där lät dystert.Frågan är då var man ska skicka manus, till små eller stora förlag?
Finns chansen att man blir antagen någonstans? Förmodligen inte, men jag fortsätter ändå att skriva, det är ju så himla roligt!
ha det bra!
/Karina
själklart lönar sig det hårda arbetet! jag vann ju Slangbellan till slut och fick den uppmärksamhet jag förtjänade ;=)
Med andra ord kan man glömma det där scenariot som man drömde om förr: Man skriver ett manus, skickar det till ett förlag, förlaget älskar manuset. När man några veckor senare går förbi bokhandeln ser man till sin förvåning och förtjusning sitt verk ligga i travar i skyltfönstret ...
Var världen bättre förr, eller har det möjligen alltid varit svårt för författare att nå ut?
Frågar du mig så har författares ambitioner på försäljningsplanet ökat. För tjugo år sedan verkade det, i alla fall i mina bekantskapskretsar, mest handla om att ge uten bok över huvudtaget, sen var det inte så viktigt om den sålde mycket. Eller så var det för att jag var ung och vännerna också och då tänkte man inte på pengar, då hade man bara sig själv att försörja. Då pratades det inte helelr något om vad författare tjänade, itne vad jag minns, så man visste väl inte att de var rika, om de nu var, de svenska författarna. Man utgick nog från att de var rätt fattiga och jobbade med annat vid sidan om. Men jag kan bara tala för mig själv och mina erfarenheter. Författarvännerna till mina föräldrar t ex var alltid panka och levde på stipendiepengar så som jag minns det.
Förlagsvärlden och författarvärlden med uppdelning mellan storsäljande författare och mindre säljande dito verkar helt annorlunda numer.
Post a Comment