Thursday, December 30, 2010

4 vanliga hinder

I min författarcoaching möter jag ofta följande fyra hinder, hinder som visar sig i en inbox utan mail från klienterna, under långa perioder. Inga texter ramlar in. Då kan det vara dags för ett telefonsamtal.
Detta är vad som ofta kommer fram:

- Rädsla för att inte duga. De vill prestera bra och sätter ribban så högt att ingenting blir skrivet.
- Orealistiska förväntningar på tid och ork. De märker att de sällan har tid över till att skriva och på kvällarna är de för trötta.
- Ovilja att ändra i vardagen för att ge tid åt skrivandet. Hänger ihop med punken innan. Det ska renoveras hus, skjutsas barn till olika aktiviteter, ordnas släktkalas, man vill fortsätta vara aktiv i en förening, man vill träna var och varannan dag och gå andra kurser. Vid sidan om heltidsarbetet.
- Rädsla för att skapa. Skapande innebär ett ofrånkomligt möte med sig själv. Det kan väcka rädsla och ångest. "Kommer jag bli tokig?", "Tänk om jag glömmer ta hand om mina barn, om jag bli helt uppslukad av skrivandet?", "Jag kanske blir en annan människa?" . Detta kommer inte fram omedelbart i samtalen, man hänvisar till t ex tidsbrist. Oviljan att ändra på vardagen kan hänga ihop med detta.

Titta på dessa tre punkter. Stämmer de på dig?
Här är en övning: skriv ner en dialog med dig själv där du ställer frågor (med vänlig, varm ton) och ger svaren. Dialogen kanske inte blir färdig med en gång. Det kan vara en process, du kan fortsätta på den en annan dag.
Eller ha en ny dialog med dig själv om några månader, med samma frågor:
Vad tänker du göra för att få något skrivet? Tankar som kan hjälpa dig? Förändringar i vardagen? Vad är du i ärlighetens namn beredd att göra?
Vad kan du ändra på för att få loss mer tid till skrivandet?
Är du räddd för vad du kan tänkas möta hos dig själv när du skriver? Vad tror du att du kommer att få möta? Vad är det värsta som kan hända?

En hjälp att komma över hindren, att få stöd, finns i min inspirationsklubb som startar i februari.

1 comment:

Andrea said...

"Ovilja att ändra i vardagen". Shit vad jag känner mig träffad. Det är därför jag så gott som alltid behöver en piska när jag skriver, då tvingar jag mig själv att ta bort saker till förmån för skrivandet.

Jag tycker att omgivningens stöd är jätteviktigt där. Ens partner måste fatta att skrivandet är viktigt för en och tar tid, annars kan hen lätt tycka att man ju ska göra det här och det här istället (släktakalas, husrenoveringar, you name it), och eftersom man vill hjälpa sin partner och komma överens så...