"Ett ambitiöst skrivande med siktet på publicering kommer att ändra allt, släppa fram oerhört mycket. En del saker man kanske hellre hade låtit vila.
För jag tror inte att man kan skriva så bra som det är meningen att man ska skriva utan att öppna båda ögonen: Både utåt, och inåt mot sig själv. Ett seriöst skrivande med siktet på publicering, jämte yrkesliv/studier och socialt liv/familjeliv, betyder en total omkoppling i hjärnan. Det betyder att man bokstavligen måste roffa åt sig tid att dagligen konfrontera sig själv, i ensamhet. Sin förbannade bräcklighet, sin dålighet. (För det mesta man törs producera blir tyvärr SÅ dåligt, ack så dåligt.)
Det betyder också att man så småningom har tänkt sticka ut hakan i något slags offentlighet, och då riskerar man alltid att få ett par käftsmällar. Det börjar med refuseringarna. Det gör ont men, allvarligt, man vänjer sig."
Läs mer i Amanda Hellbergs blogg.
Posts
12 hours ago
9 comments:
Ja, att våga skriva dåligt är kanske nyckeln.
Eller att våga skriva bra direkt från början. Att inte ursäkta sig med att det "inte är färdigt" utan tvinga fram skärpa i första utkastet.
Hej anonym! Jag måste säga att jag tycker inte ditt råd är bra. Därför att de flesta, inklusive publicerade författare, kan oftast inte "tvinga fram skärpa" i ett första utkastet. Hur gärna man än vill. Däremot i redigeringen, putsningen. Processen mellan första utkastet och färdiga resultatet har oftast några steg.
Det handlar inte om att våga vara bra, det handlar om huruvida det överhuvudtaget är realistiskt. Jänför med t ex att måla en tavla.Som skisser innan man målar själva tavlan.
Hej igen. Det var jag som ville tvinga fram skärpa. Lägg märke till att jag sa "i första utkastet". Det betyder att jag bejakar processen mellan första utkastet och färdigt resultat. Skillnaden är: man måste inte göra en skiss som alltför mycket ser ut som en skiss utan bör försöka skriva så fulländat som möjligt redan från början. Det kan ge manuset en inspirerande smak av hög kvalitet när det är dags för andra, tredje, fjärde osv utkastet.
Håller med Anonym! Har aldrig fattat det här att man ska tillåta sig "skriva dåligt". Ju mer skärpa och kvalité man lyckas åstadkomma från början, ju lättare blir ju efterarbetet. Från bra till ännu bättre, skulle man kunna säga. Då talar jag alltså om riktigt författarskap, inte om skrivande för den egna terapins skull.
1) Det handlar inte om terapeutiskt skrivande i detta inlägg.
2) Det är inte ovanligt med personer som skriver perfekt från början utan att själva förstå det p g a dålig självkänsla. Dessa personer kan mycket väl få total skrivkramp och sluta skriva helt vid tanken på att första utkastet ska vara perfekt. Fastän det redan är det.
3) Självklart ska man njuta av det, om det är så att man behärskar hantverket så bra och om det är så att man hittar rätt ord, formuleringar etc med en gång för et man vill få fram. Det är inget man behöver försvara, tycker jag. Var och en gör på det sätt som ger mest skaparlycka och fungerar bäst. Det finns inga regler för hur man ska skapa.
4) Tanken på att skapa något perfekt från början är jag helt vertygad om skrämmer fler än det inspirerar. Därför att det tillvägagångsättet är mer vanskligt, d v s fungerar mer sällan. Och nederlaget gör att man börjar racka ner på sig själv och har svårt att ta nya tag. Tips: Att vara en god förälder åt sitt skapande.En balansgång mellan uppmuntranm stöd och ärlighet.
Ni får gärna diskutera sinsemellan här, men jag känner att det går på tomgång för min del. Fortsätt kära anonymer att göra på det sätt som ni finner bäst för ert skapande.
Ordet "perfekt" har inte yttrats i sammanhanget. Det är inte det det handlar om, utan att vara skärpt och seriös från första början, sluta "leka" utan ta skrivandet seriöst, och därigenom sig själv och sin skrivförmåga. Det är skillnaden på att arbeta målmedvetet med ett manus och att flumma runt med sin kreativitet. När manuset sedan ska läsas igenom, kommer man förstås ändå inte vara hundra procent nöjd, men en seriös och vuxen inställning från början kan garanterat spara en för en hel del arbete längre fram. Eftersom du själv inte publicerat någon skönlitterär bok, hur kan du egentligen veta? Kan det vara så att dina egna "knep" inte riktigt leder dig dit du ska utan kanske till och med är orsak till att du fortfarande är outgiven?
Det är klart att debatten går på tomgång för bloggerskan när hon bara avvisar alla alternativa synsätt. Och dessutom missuppfattar genom att införa ordet "perfekt" när ingen har påstått att man ska skriva "perfekt" i första utkastet. Måste coachen verkligen inta en försvarsposition? Är det en särskild (coach-)ideologi som står på spel här? Och som är värd att försvara?
Jag som inte skulle forsätta att diskutera detta ;-) Skrivande = lek på allvar?
Skapande och lek hänger ihop, men skillnaden mellan de som skriver för skrivbordslådan och de som skriver för att förhoppningvis bli publicerade är mycket riktig målmedvetenheten och att man tar sitt skapande på allvar. Vi är nog överens där. Men jag menar att det är en balansgång, det genialiska uppstår ofta när man slappnar av och leker emellanåt. Men bakom allt finns en kontroll, kunskap om hantverket, i leken på allvar, man gör sitt bästa för att skapa kvalitet. Det är ju sjlvklart. Men leken är så vktig i skapandet. JAg v et författare som skriver helt oläsligt första utkast, en av Sveriges arbetar så här.
Det stämmer att jag inte har publicerat en skönlitterör bok. Har ni det undrar jag då? Vad heter ni? Det vore mer givande att läsa om ni satte ut era namn.
En anledning till att jag fokusear mycket på leken i skrivandet är att jag arbetar med folk som drabbats av skrivkramp på mina kurser och i min coaching. Så det präglar bloggen. Det kan vara bra att veta att denna blogg är en mix, den handlar om att komma loss i sitt skapande och att få tips om hanterket och branschen.
Post a Comment