"Jag har blivit refuserad av många förlag. Jag la ner mycket möda på mitt följebrev och jag lusläste alla råd om hur man ska skriva. Sedan frångick jag flera av dem… I brevet beskrev jag varför jag trodde att den svenska bokmarknaden var redo för den typen av bok jag skrivit – i genren Romance som är en av de största litterära genrer i USA och den övriga engelskspråkiga världen. Jag använde konkreta exempel, siffror och kryddade med humor och lite självdistans. Långt senare fick jag veta att följebrevet var det som gjorde att mitt manus valdes ut till läsning överhuvudtaget.
Jag bad även om att få komma upp och lämna mitt manus personligen. Jag bemödade mig om att vara trevlig, jag tackade alltid, även när jag blev refuserad. Man vet aldrig när man stöter ihop igen. Social kompetens och vanligt hyfs är långt viktigare än man tror i en bransch som handlar så mycket om känslor, intuition och samarbete. Man kan vara trevlig utan att vara utslätad!"
Och hon ger följande råd:
"Lägg ned tid på följebrevet. Det kan inte nog betonas hur viktigt detta är. Det ligger travar, meter efter meter, med gröna vadderade kuvert på förlagen, det väljer in manus på mejl – utan ett vettigt följebrev minskar risken att en redaktör ens tittar på ditt manus dramatiskt.
Och sedan måste början av ditt manus vara fångande. Lägg allt krut och sedan ännu mer på den första sidan, det första kapitlet. Om du inte har fångat läsaren med dina första tusen ord är det sannolikt att du förlorat honom eller henne för gott. Konkurrensen är hård – bara på de senaste åren har den hårdnat, tror jag. Förlagen rapporterar en allt högre kvalitet på inkomna manus. Köp hjälp utifrån, ta hjälp av professionell lektör, coach eller gå en kurs."
Simona Ahrnstedt intervjuad i Deckarhuset.
1 day ago
1 comment:
Roligt att läsa lite hur det är att komma fram inom en bransch man inte själv känner till (även om man kan tänka sig att den är jättetuff!).
Post a Comment