Monday, June 28, 2010

Arga recensenten

Vid läsning av dagens GP, kultursidan, noterade jag tre negativa och en positiv deckarrecension. Jag får intrycket av att sidan präglas av arga recensenter :-)
Här är ett axplock:

Carl Erland Andersson recenserar Mari Jungstedts Den farliga leken:
"För mig återstår bara att surmulet - i tjänsten, så att säga - påpeka denna boks uselhet. Den handlar om modevärlden och folk som tas av daga med yxa, och det finns inte en enda intressant person i hela boken förutom en flicka som lider av ätstörningar, men hon är egentlgen bara till för att bli kvävd med en kudde i slutet, en alltför liten pusselbit i en helhet där inga andra bitar passar heller. Som logiskt intrigbyger är det fullkomligt ologiskt."

Per Planhammar om Anna Rosmans Själakistan:
"Eftersom i stort sett varenda stor eller liten ort i vårt avlånga land har blivit skådeplatser för krinimalromaner, thrillers och deckare, som dessutom ständigt och obegripligt finner outsinliga läsarbrunnar, kan man anta att det jublas på turistbyråerna. /.../ Som spänningsroman är den däremot ett blaskigt hopkok av billig psykologi, rollspelande ´lajvare´, halshuggna kroppar, verklighetsfrämmande polisarbete och en språkbehandling som får åtminstone mig att rysa av obehag."

Ingrid P Bosseldal recenserar Håkan Nessers De ensamma:
"Att läsa hans nya bok De ensamma är bitvis eom att plåga sig igenom ett tegelstenstjockt kåseri /.../. Med en sådan språkbehandling är det svårt att ge en aldrig så välkomponerad intrig någon större tyngd /.../. Upplägget av polisarbetet är osannolikt, gestalningen av karaktärerna - i synnerhet de kvinnliga - brister och det passionsdrama som så småningom avtäcks må vara aldrig så realistiskt, det är ändå omöjligt att förstå vardör det får de följder det får."

Och slutligen en positiv recension av Mons Kallentofts Vårlik. Det är återigen Per Planhammar som recenserar. Denna gång gör han vågen:
"På en dröjande, suggestiv prosa, som nog aldrig har fungerat bättre än denna gång, skildras mänskligt förfall ur flera aspekter. Öden, bilder och röster flätas samman till en helhet och det är ytterst sällan en svenska kriminalförfattare förmår göra det så skickligt som Mons Kallentoft."

1 comment:

malinthewriter said...

Alltså ... ofta är det väl så att "litteraturkännare" värdesätter ett bra språk lika mycket som intrigen i sig, och deckare riktar sig sällan till den målgruppen. Därför känns det lite konstigt att recensenter ändå ihärdigt ska tycka till om böcker inom en genre som de ändå sällan tycker är bra. Det är lite som musikrecensenter som går på konserter vars artist de inte gillar. Klart konserten upplevs som bra då ju ... :)