Thursday, November 05, 2009

Först skriver man boken, men sen?

Jag blir smått berörd av Monika Olsson Kolkmans inlägg om hur det känns att jobba på ett skrivprojekt i flera år och sedan - händer ingenting.

4 comments:

Unknown said...

Även jag har blivit berörd av det hon skrivit om de känslor hon har -jag "känner igen mig" och hoppas bara hon kommer över det utan att för den skull sluta skriva.
Skrivandet är viktigt och alla har säkert en historia att berätta - och borde göra det.
Medan förlagen måste tänka mest på vad som säljer - och i en tid då de flesta blir matade med "tuggummi för ögonen" så blir det svårare och svårare för förlagen att överleva...man måste ha förståelse för dem också.
Tack för en bra blogg
En gamling i paradiset

Att göra said...

Tack för tipset!
Läste inlägget (och resten av bloggen) med stor behållning. Redan nu, innan jag skickat mitt manus, kan jag oroa mig över sånt viktigt som hur min motivation skulle påverkas av en refusering och sånt oviktigt som vad andra skulle säga om boken jag pratat om så länge inte blir utgiven.

Unknown said...

Refuseringar är smällar man får ta. Hela min blogg handlar om det. Men man ska inte ge upp (tror jag).

Johanna said...

Jag trodde inte det var sant när jag läste det, men Blondinbella har det vinnande receptet på hur man får en bok utgiven:
http://blondinbella.se/lasarfraga-31/
Ibland är vissa människor mer än lovligt naiva.