Om skrivandet

"Allt är ord
och text nu.
Och det är sprudlande salighet runt omkring mig och inuti mig när det rinner bra.
Och sedan blir det fritt fall ner i en helvetisk självkritik som känns som om en hård hand kramar om hjärtat inne i bröstet på en i flera dagar.

Men jag har lite rutin nu: Jag vet att det blir så här.
Och jag är så tacksam för hela snurren.

Jag kunde aldrig drömma om att det här yrket skulle ta så mycket ifrån mig. Ja, allt kräver det. Ibland.
Men jag förstod inte heller att det skulle ge så översvallande mycket tillbaka."

Amanda skriver så vacker om skrivprocessen, att jag måste citerar hela inlägget.

Tips från Amanda

Amanda Hellberg (Styggelsen, Döden på en blek häst) berättar om ändringar hon fick göra i sitt debutromanmanus.
Bl a detta:

"Ställ in superbreda mariginaler i Word (5,3 cm tror jag att jag kör med nu). Jag har tjatat om det här tidigare och jag vet, det låter inte riktigt klokt, men det betydde massor, massor för min text.
Grejen är att varje manussida liknar en riktig, satt boksida om man gör så (fast på A4-ark förstås). Nästan så som ditt manus kommer att se ut när det väl blivit antagen och satt på riktigt, och du och din redaktör börjar bolla med den nya pappershögen (jag ska ta kort och visa en sida snart).
Jätteovant i början, men kortare rader är lättare att läsa och du (och inte minst de som ska läsa på förlaget!) får en helt annan överblick på manuset: Texten "blir en bok" då kan man säga."

Läs mer här.

Redigeringspepp

Amanda är en riktig coach. Här peppar hon dig som är redo att börja redigera, t ex det där nanowrimomanuset du fick ihop på en månad.

Bilderbokmanus?

Om du går i funderingar på att göra ett bilderbokmanus som du vill skicka till ett förlag, läs Amandas råd först!

Att skriva på allvar

"Ett ambitiöst skrivande med siktet på publicering kommer att ändra allt, släppa fram oerhört mycket. En del saker man kanske hellre hade låtit vila.
För jag tror inte att man kan skriva så bra som det är meningen att man ska skriva utan att öppna båda ögonen: Både utåt, och inåt mot sig själv. Ett seriöst skrivande med siktet på publicering, jämte yrkesliv/studier och socialt liv/familjeliv, betyder en total omkoppling i hjärnan. Det betyder att man bokstavligen måste roffa åt sig tid att dagligen konfrontera sig själv, i ensamhet. Sin förbannade bräcklighet, sin dålighet. (För det mesta man törs producera blir tyvärr SÅ dåligt, ack så dåligt.)
Det betyder också att man så småningom har tänkt sticka ut hakan i något slags offentlighet, och då riskerar man alltid att få ett par käftsmällar. Det börjar med refuseringarna. Det gör ont men, allvarligt, man vänjer sig."
Läs mer i Amanda Hellbergs blogg.

"Ditt kreativa guld"

Detta var väldigt fint beskrivet tycker jag, av Amanda Hellberg.

Nanowrimopepp

Amanda Hellberg ger pepp inför Nanowrimo - den världsomspännande skrivarmånaden.
Snaaaart är det dags!

"Man bygger"

"Att inte förlita sig på inspirationen lär man sig snabbt, den kommer först efter att man kört igång. Och ja det tar lite tid och man får försaka annat, men inte så lång tid som jag tror att många 'unnar sig' (eller snarare drar ut på't. Man undviker projektet för att det gör ont att upptäcka att man inte skriver särskilt bra. Att man saknar det rätta drivet. Man orkar inte slåss mot prestationsångesten. Man kom på en för tråkig idé. Man föredrar skrivardrömmen framför skrivarverkligheten)."
Amanda Hellberg berättar om skrivprocessen.