Kärlek är skönt och läkande. Vem vill inte vistas i kärlek? Och när man älskar sin berättelse och karaktärerna där, då längtar man efter att få dyka ner i den där världen som fantasin har skapat. När man på sätt och vis älskar även den onde. Han som smyger omkring i gränderna i slängkappa och svarta handskar.
Jag bytte skrivprojekt, tänkte skriva en i mitt tycke klockren historia. Det skulle gå så lätt. Jag kunde miljöerna utan och innan och hela persongalleriet. Men historien byggde inte på kärlek utan på hämnd, bekräftelsebehov och en längtan efter upprättelse. När jag satt med den texten var det som att simma motströms.Karaktärerna blev hånporträtt.
För att få energi till att skriva klart en hel roman behöver jag positiv energi. Det är ett hårt och tålamodsprövande arbete. Det kanske blir en skitdålig, sentimental berättelse utan credd. Men den blir färdigskriven. Det blir inte den andra.
Posts
4 hours ago
5 comments:
Hur fick Strindberg ur sig "En dåres försvarsstal" och "Svarta fanor"? Hat kan ge energi och behöver inte leda fel rent skaparmässigt.
Hej Johanna!
Tack för en trevlig blogg. Tittar in lite då och då! Skriver själv en historia som handlar just om hämnd, men som övergår i kärlek. När människor kommer närmre varandra, lär känna varandra suddas hämnden ut. Jag tror att polariteterna behövs och förstärker varandra. Utan hat ingen kärlek, utan ont inget gott. Vi skulle aldrig uppleva om vi inte hade förmågan till båda delarna.
Lycka till med skrivandet!
Anne
Jag har inte läst Strindbergs nämnda böcker. Men jag har en fundelering; kan det vara så att en berättelse behöver båda sidor? Hat/kärlek? Mörker/ljus? Livet är inte ensidigt, och samma sak är det med berättelser; ur kärlek kommer svärta, ur hat kommer ljus.
Så, skriver du en tung historia om hämnd, vad kommer sedan? Vad fanns innan? Kan du fläta samman två spår av historien? Vad är komplexiteten?
Jag märker med mig själv att skriver jag något tungt, behöver jag en mening med det. Jag varvar ljusa och mörka stunder, och allting betyder någonting.
Tack för en bra blogg! Heja heja! :)
Ann och Christin, polariteter gillar jag, det behövs verkligen i en berättelse, dynamil, motsatser och hämnd, passion, hat och kärlek. Men just jag kan inte ha det som drivkraft när jag skriver, däremot gärna skriva OM det, karkatärerna kan leva i det.
Strindberg kanske hade hat som motor, säkert många som har.
Aaaah... me get it :) nej, sant. Samma gäller mig. Jag drivs av kärlek, och tro på människan, trots att jag ibland skriver om mörker. Det är min motor. Skulle aldrig gå med något annat.
Post a Comment