Jag hade en underbar svenskalärare som hette Danne och även var min fotbollstränare. Han lät mig ofta skriva små noveller när de andra skulle göra något annat, och hejade på mig när orden tog stutt. En underbar man och lärare var han, och egentligen inte så mycket äldre än mig. (jag gick i klass 7 när vi träffades första gången) Många var de gånger som han asde åt mig att fortsätta mitt skrivande, men någonstans mellan gymnasiet och vuxenhet tappade jag för ett kort tag bort mitt behov av att skriva, och dagboken var det enda som existerade. Efter massor av år hör jag fortfarande Dannes ord och känner hans okuvliga vilja att lära oss grammatik. Det var som om han försökte banka i oss orden. "Pluskvamperfekt" sade Danne med frågande röst och vände sig till någon av oss med en rynka mellan ögonen. Jag glömmer honom aldrig!
1 comment:
Jag hade en underbar svenskalärare som hette Danne och även var min fotbollstränare. Han lät mig ofta skriva små noveller när de andra skulle göra något annat, och hejade på mig när orden tog stutt.
En underbar man och lärare var han, och egentligen inte så mycket äldre än mig. (jag gick i klass 7 när vi träffades första gången)
Många var de gånger som han asde åt mig att fortsätta mitt skrivande, men någonstans mellan gymnasiet och vuxenhet tappade jag för ett kort tag bort mitt behov av att skriva, och dagboken var det enda som existerade.
Efter massor av år hör jag fortfarande Dannes ord och känner hans okuvliga vilja att lära oss grammatik. Det var som om han försökte banka i oss orden. "Pluskvamperfekt" sade Danne med frågande röst och vände sig till någon av oss med en rynka mellan ögonen. Jag glömmer honom aldrig!
Post a Comment