Min smartphone börjar bli oumbärlig. Inte för att jag samtalar med folk i den så mycket eller surfar eller kollar mail. Utan för att jag kan prata in funderingar och "anteckningar" i den. Igår på väg ut från ICA med två tunga kassar visste jag plötsligt hur jag skulle avsluta ett kapitel i romanen jag spökskriver på nu i sommar. Jag gick till hållplatsen och där pratade jag in i väntan på spårvagnen. Och ute på långpromenad så visste jag plötsligt hur jag skulle göra om början på min egen roman, stannade och pratade in. Sedan kom jag på flera saker inom ett projekt i fackbokcoachingen, och spelade in det. Att skriva in dem tar för lång tid, och tangentbordet är för litet, jag skriver fel i min HTC. Nu återstår bara att transkribera pratet. Å andra sidan minns jag idéerna bättre nu när jag har pratat in dem.
Posts
No comments:
Post a Comment