Jag blir iaf alldeles deppad av en sån artikel. Nedstämd av den typen av åsikter och människor. Och lite misstänksam. Vilken människo-syn har folk som värderar andras smak egentligen?
Hej Pernilla! Eg4ntligen brukar jag inte vilja tycka i Författarcoachens blogg - jag bara lägger fram olika syn på litteraturen. Men okej då. Jag har svårt för detta med att uppdelningen av finlitteratur och fullitteratur. Finlitteratur som recenseras på de stora morgontidningarnas kultursidor och fullitteratur som blir bästsäljande. Visst finns det riktigt illa skrivna romaner. Men det finns också riktigt välskrivna, urtråkiga romaner. Det handlar om vilken läsupplevelse man vill ha. KAnkse man grovt kan dela upp läsekretsen i två delar: de som njuter av språket och orden, och de som vill underhållas och som tänder på själva berättelsen. Det som ofta förvånar mig är att det verkar vara en självklarhet bland recensenterna att läsaren och alla ska tillhöra den förstnämnda gruppen. Som om det var facit på vad som var bra litteratur. Personligen så är jag i behov av en stark berättelse där språket inte står ivägen, d v s där språket inte är för dåligt för då dominerar det mitt synfält så att säga. Å andra sidan så läser jag inte mer än några sidor om jag märker att författaren har skrivit romanen för att få använda själva språket (på ett medvetet och kanske experimentellt vis), och berättelsen inte är lika viktig. Men det är nu, jag går igenom olika faser där. Ibland längtar jag tillbaka till tiden då jag var runt 20 år och lånade hem experimentella romaner och poesiböcker m.m. Nu kliar jag mig bara i huvudet, alternativt slänger dem på golvet när jag tittar i dem. Det var spännande att inte förstå alls men ana att man var nåt på spåren, ordens magi...Hoppas jag kommer tillbaka till det och kan njuta fullt ut av både "fin- och fullitteratur".
Måste först säga att jag verkligen håller med Simona! Människosynen går verkligen att grunna på i dessa sammanhang!
OCh sedan håller jag med dig Johanna, det är knasigt att dela upp det hela. Jag kan bara gå till mig själv. Ibland finns det inget bättre än en ren underhållningsroman och ibland är det ngt helt annat jag vill ha. Och det är väl det som är så härligt med litteratur - det finns ngt för alla! Dock är det nog så att det är berättelsen som är viktigast för mig i alla lägen. Den måste gripa tag i mig.
Håller också med dig om att det är jobbigt att läsa ngt som är riktigt dåligt skrivet.
4 comments:
Johanna, vad tycker du om artikeln?
Jag blir iaf alldeles deppad av en sån artikel. Nedstämd av den typen av åsikter och människor. Och lite misstänksam. Vilken människo-syn har folk som värderar andras smak egentligen?
Hej Pernilla!
Eg4ntligen brukar jag inte vilja tycka i Författarcoachens blogg - jag bara lägger fram olika syn på litteraturen.
Men okej då. Jag har svårt för detta med att uppdelningen av finlitteratur och fullitteratur. Finlitteratur som recenseras på de stora morgontidningarnas kultursidor och fullitteratur som blir bästsäljande.
Visst finns det riktigt illa skrivna romaner. Men det finns också riktigt välskrivna, urtråkiga romaner. Det handlar om vilken läsupplevelse man vill ha.
KAnkse man grovt kan dela upp läsekretsen i två delar: de som njuter av språket och orden, och de som vill underhållas och som tänder på själva berättelsen. Det som ofta förvånar mig är att det verkar vara en självklarhet bland recensenterna att läsaren och alla ska tillhöra den förstnämnda gruppen. Som om det var facit på vad som var bra litteratur.
Personligen så är jag i behov av en stark berättelse där språket inte står ivägen, d v s där språket inte är för dåligt för då dominerar det mitt synfält så att säga. Å andra sidan så läser jag inte mer än några sidor om jag märker att författaren har skrivit romanen för att få använda själva språket (på ett medvetet och kanske experimentellt vis), och berättelsen inte är lika viktig.
Men det är nu, jag går igenom olika faser där. Ibland längtar jag tillbaka till tiden då jag var runt 20 år och lånade hem experimentella romaner och poesiböcker m.m. Nu kliar jag mig bara i huvudet, alternativt slänger dem på golvet när jag tittar i dem. Det var spännande att inte förstå alls men ana att man var nåt på spåren, ordens magi...Hoppas jag kommer tillbaka till det och kan njuta fullt ut av både "fin- och fullitteratur".
Titta, det blev ju massor! Kul!
Måste först säga att jag verkligen håller med Simona! Människosynen går verkligen att grunna på i dessa sammanhang!
OCh sedan håller jag med dig Johanna, det är knasigt att dela upp det hela. Jag kan bara gå till mig själv. Ibland finns det inget bättre än en ren underhållningsroman och ibland är det ngt helt annat jag vill ha. Och det är väl det som är så härligt med litteratur - det finns ngt för alla! Dock är det nog så att det är berättelsen som är viktigast för mig i alla lägen. Den måste gripa tag i mig.
Håller också med dig om att det är jobbigt att läsa ngt som är riktigt dåligt skrivet.
Post a Comment