"Romanen är skriven utan en enda punkt, ordflödet får istället sin rytm genom otaliga kommatecken.
- Kommatecknet ger fart åt berättelsen medan punkten är ett stopp, menar Alain Mabanckou.
Den böljande ordströmmen för också tankarna till muntligt berättande, liksom Mabanckous fysiskt närvarande berättare. Det finns också helt andra förklaringar till valet av berättarröst.
- Jag-formen gör det möjligt att anta berättarens skepnad och lägga mer glöd till berättandet. Tredje person är för mig opersonligt, avlägset, fegt och oansvarigt."
Ur intervju med författaren Alain Mabanckou i dagens Göteborgs-Posten. Mabanckou är aktuell med romanen "Ett piggsvins memoarer". På torsdag nästa vecka besöker han bokmässan i Göteborg.
(Fotot hämtade jag här)
Posts
5 comments:
Låter både spännande och (FÖRLÅT, nu känner jag mig lite inskränkt!!) tröttsamt. Tröttsamt för att formen får ta mer plats än berättelsen kanske? Men jag vill gärna läsa, inte döma i förväg.
Som läsare kan jag ibland också, om det inte är riktigt skickligt genomfört, tycka att jagformen skapar distans, inte närhet. Som att få se en film där huvudpersonen går runt med kameran och aldrig syns själv. Jagform är för övrigt mycket vanligare i refuserade debutantmanus än i publicerade böcker, kan vara värt att tänka på ;-)
Ann: Jag har ännu aldrig försökt ge ut något manus men har ett intresse av att skriva och har därför läst en del som olika förläggare sagt offentligt. Jag har då fått indikationer på att man har större chans att bli publicerad om man skrivit i första person jämfört med om man skriver i tredje person.
Jag har inte kunnat verifiera detta eftersom jag inte har tillgång till alla refuserade manus men jag lyfter så klart på ögonbrynen och blir lite konfyst över ditt påstående då det kontrasterar så starkt mot det jag upplevt att jag hört tidigare.
Jag hörde en gång på en kurs, att jagform var kvinnligt, liksom presens. MÄN skriver i 3dje person och i imperfekt.
Vet inte om det stämmer.
Jag gillar att växla mellan 1 och 3 - är det dåligt?
Då är jag manlig i botten och upptäcker precis min kvinnliga sida för första gången :D
Jag har alltid skrivit i tredje person tidigare, det har alltid varit naturligt för mig. När jag läste det, om att man har större chans att bli publicerad om man skrev i första person, så började kolla hur lite extra på böckerna med första person och skriver just nu min första bok i första person, bara för att testa.
Härom året läste jag samme författares "Slut på kritan", även den utan andra skiljetecken än komman, trodde det skulle bli väldigt ansträngande, att jag skulle ge upp efter några sidor, men efter en stunds läsande var jag så inne i berättandet, att jag inte ens tänkte på, att där saknades punkt och annat "krafs", så var inte rädd, gör ett försök, det går nog vägen
Post a Comment