Eric Maisel om skapande

I våras var jag på en två dagars kreativitetskonferens i London för skrivande människor. Det var Ann Ljungberg som arrangerade den.
Förutom Cynthia Morris och Jacqui Lofthouse var Eric Maisel där och föreläste.
Han är psykoterapeut och inriktar sig på att hjälpa folk med det kreativa. Han har bl a skrivit en bok som heter "Fearless creating".
På en av föreläsningarna tog han upp vad det är som hindar oss från att sätta oss ner och skriva. Enligt honom handlade det mycket om att ta kontroll över ens tankar och beteende: "Getting a grip of your mind". Jag antecknade här är ett sammandrag av det han föreläste om:

För att kunna göra det behöver vi göra två saker: dels att försöka tysta ner det inre stimmet: "hushing the mind", dels sluta med negativa tankar typ "Jag är för trött" och "Jag har för mycket att göra" som är de vanligaste bland hans klienter.
Istället för att tänka" Jag är för trött" säga sig själv "Jag är väldigt trött men jag tror att jag orkar skriva i femton minuter i alla fall" - det handlar om ansvar, sa han, ansvar att ta hand om sitt behov av att skapa: "Ja, jag är trött, men jag behöver göra detta".

För att tysta ner det inre stimmet av protesterande röster, krav etc, kan vi börja med att lyssna på tankarna som dyker upp, och sedan inte låta dem passera utan istället ta upp en diskussion med dem. Att säga emot de tankar som inte stöttar ditt skapande/skrivandet. T ex svara på en negativ, ifrågasättande tanke: "Nej, jag ska inte tänka så om mig själv mer". Han uppmuntrade oss även till att uttrycka oss extra ståndaktigt och bestämt i "diskussionen". "Jag älskar att göra detta och från och med nu tillåter jag mig det också".

Han sa att det är viktigt att vi håller kvar vår syfte, vår föresats ("intention" som han menade är ett starkare,bättre ord än "wish" d v s önska). "We need to hold the intention all the time".

Hans erfarenhet som kreativ coach och terapeut är att man blir mer eller mindre deprimerad om man inte tar sitt behov av att skapa (skriva i det här fallet)på allvar. Ändå skjuter vi upp våra stunder vid skrivbordet. Varför? Han trodde att det kan bero på att detta med att välja framkallar oro. Välja vilken text man ska skriva på. Vilken karaktär i berättelsen man ska ha som huvudperson. O s v. Och vi skjuter upp skrivstunden för att vi inte orkar med den oron och ångesten ("anxiety"). Så vad göra? Jo, "Anxiety management" - behandling av oron.
Hur kan vi behärska, eller behandla oron? Dels genom att arbeta, ja alltså att faktiskt skriva. När vi fokuserar på arbetet känner vi sällan oro. Det är när trancen bryts, när något stör vår koncentration, som den väcks. Vad gör man då?
Han föreslog att man andas djupt. Att det kan vara det enda som behövs. Man andas djupt och under tiden släpper man in användbara tankar ("useful thoughts"), man kan hitta en mening som fungerar och säga den under djupandning. T ex "Jag återupptar mitt skrivande med styrka". Säga det både under in- och utandning. Skjut bort negativa tankar som "pust vad jobbigt det var att skriva i åtta minuter" och tänk istället "Jag mår jättebra nu och kommer säkert att skriva mer under dagen".

"Det finns mycket i den kreativa processen som vi avskyr allihop. T ex att ha skrivit på en roman i två år och sedan inte få den antagen av ett förlag. Alla mina klienter skulle vilja ha en karta som visar dem hur de undviker alla misslyckanden i skapandet. Men som skapande människa måste man acceptera att man kommer göra många misstag under resans gång, de går inte att undvika. Man måste hedra den kreativa resan och älska sitt skrivande även när man hatar det."

Sedan tog han upp detta med morgonskrivande. Enligt honom är de den bästa tiden på dagen. Framför allt därför att när man har börjat dagen med att skriva så mår man bättre hela dagen sedan, man undviker att känna dig nere, man har centrerat sig en stund, mött sitt skapande. Då gör det inget om resten av dagen är fylld av tråkigt lönearbete, räkningar etc.

Han gav också ett tips: innan man lägger sig kan man ställa en fråga inombords riktat till manuset man arbetade på. För under natten kan problemet lösa sig. Det kan gälla en berättarteknisk detalj, något med handlingen, eller annat. Och när man sedan skriver på morgonen därpå så är "problemet" löst.
(jag har själv aldrig prövat det).

Eric pratade också om något som fick många av oss att nicka igenkännande: "Your most dangerous walk of the day" - den farliga promenaden - från datorn, skrivplatsen. Promenaden kan också vara mental: man kollar några e-mail innan man börjar skriva...
Och så upprepade han här "Get a grip on your mind!" - ta kontrollen över ditt sinne, över ditt skapande.Öppna e-mailen när du skrivit färdigt. Se till att inte ha internet i laptopen. Eller som jag själv (Johanna) : skriv i sängen, under täcket, fortfarande i pyjamas före frukosten, alternativt direkt efter frukost (eller ha frukosten på nattduksbordet) för då är det krångligare att vara på rymmen.

Han tog även upp svårigheten att växla om från duktig, kompetent yrkesarbetande person ("Duktig flicka" är ett bekant uttryck i Sverige som även gäller män en hel del män, eller hur?)till en skapande person som ska bejaka misslyckandena, arbeta i sin egen takt. "Den kreativa processen kan aldrig påskyndas och därför kan det bli en konflikt med omvärldens allt hårdare krav på snabbhet".

Att tänka "Everything is available to me!" d v s "Jag klarar allt!" är ett sätt att få ork och lust att skapa även när man känner missmod av olika skäl.

Olika sätt att ta ansvar över sitt skrivande, att få det gjort:
Att planera in sitt skrivande i schemat. Här tyckte han att det är bättre att ha en icke-detaljerad plan som t ex "nu ska jag skriva i en halvtimme". Och planera inte mer än 2 veckor framåt. Har man för stora mål kan det göra att man ger upp och släpper hela projektet. Ett lagom mål kan vara: "Jag ska avsluta utkastet till första kapitlet denna vecka".
Tulla inte på den tiden som du planerat in.
Det är inte helt fel att åka bort för att skriva koncentrerat, om den möjligheten finns.

Många av oss känner oss mentalt trötta, det är väldigt utmärkande för folk i vår tid. Erics medicin var att tänka "Jag älskar mitt skrivande" och då kommer energin tillbaka.