På Skrivarkalendern kan du läsa andras skrivardagböcker.
En av dagboksförfattarna leder skrivarkurser och här är några av hennes reflexioner angående misstag man kan göra i början av sin skrivarkarriär:
1. Författaren är inte säker på vad hon/han vill berätta. Texten blir spretig och svår att följa. Det saknas handling.
2. Författaren ägnar för mycket tid åt att förklara sådant som egentligen är ointressant för läsaren, och för lite tid åt det som verkligen är spännande.
3. Författaren har för bråttom och skyndar på sin text och ägnar inte tillräckligt med tid åt att utveckla konflikter och karaktärer.
4. Författaren har svårt att hålla reda på de olika trådarna i berättelsen och glömmer bort att knyta ihop dem på slutet.
5. Författaren informerar i stället för att visa, gestalta. Man skriver läsaren på näsan och hindrar denne från att använda sin egen fantasi.
6. Författaren växlar oavsiktligt mellan olika tempus.
7. Författaren litar inte på läsarens inlevelseförmåga utan blir övertydlig och förklarar sånt som läsaren redan har förstått. Man tror inte att det räcker med bara gestaltning.
8. Författaren skyltar med sina egna åsikter och värderingar i texten i stället för att låta karaktärerna få säga sina.
9. Författaren börjar eller slutar flera meningar i rad med samma ord eller fras. Oftast är det ord som han, hon eller jag.
10. Författaren upprepar information som redan getts till läsaren.
Läs mer här.
Posts
20 hours ago
3 comments:
En del av de här punkterna har jag till och med sett att redan etablerade författare gör. Det är inte alltid lätt...
Jag tycker själv (jag är iofs inte etablerad) att nummer fem och sju är oerhört svåra att arbeta med. Det är ju ett berättartekniskt problem, och jag har ibland svårt att se var gränsen går för vad som är "lagom". Är man medveten om att problemen finns, kan konsekvensen bli att man blir för snäv istället -- vilket kanske är bättre än at ta i för hårt, men heller inte helt perfekt.
Nummer åtta... också lätt att trilla dit på.
Kul lista -- tack :-)
Hej Linda!
Jag håller med om att det är svårt detta med gestaltning (nr 5: "Författaren informerar i stället för att visa, gestalta. Man skriver läsaren på näsan och hindrar denne från att använda sin egen fantasi.")
Det krävs övning och åter övning har jag märkt.Ofta omskrivningar. För mig blir det förklarande stil i första vevan, sen skriver jag om det till att bli gestaltande. Det finns nog författare som struntar i det, för det kräver ju både tid och ansträngning. Men det blir så mycket trevligare läsning tycker jag! Det bästa tycker jag är en mix av förklaring och gestaltning. Bara gestatning kan bli väldigt minimalistiskt och hårdkokt, som s k toppen-på-isberget-noveller som t ex Hemingway var känd för.
Bra förklaringar i texter ("hon kände sig nervös" t ex istälet för at låta hene bita på naglarna i scenen så att läsaren själv fattar att hon är nervös) kan bli tråkigt och jolmigt, set är min åsikt.Ja, du är säkert bekant med alt detta.
Nr 7 "Författaren litar inte på läsarens inlevelseförmåga utan blir övertydlig och förklarar sånt som läsaren redan har förstått. Man tror inte att det räcker med bara gestaltning." - där tror jag att det är jättebra med en person som kan läsa ens text och tala om var man är överydlig. Jag håller med dig, det är jättesvårt att veta det själv.
/Johanna
För mig blir det förklarande stil i första vevan, sen skriver jag om det till att bli gestaltande.
Precis! Då vet man själv vad som händer i scenen, och kan anpassa gestaltningen till det man vill ha sagt. Jag skriver t. ex ofta hårresande långa dialoger, där hälften senare kan strykas när jag väl polerar upp texten. Visst är det merarbete -- men då vet jag åtminstone själv vad som har sagts karaktärerna emellan, och det ger en hel del kontroll åt mig som författare.
Bra förklaringar i texter ("hon kände sig nervös" t ex istälet för at låta hene bita på naglarna i scenen så att läsaren själv fattar att hon är nervös) kan bli tråkigt och jolmigt, set är min åsikt.
"Show, don't tell" -- absolut! Jag tror faktiskt att just det där är en av de i särklass vanligaste nybörjarfelen. Det är samma som att sätta förklarande text i dialoger:
"Vad menar du?" sa han argsint.
Inte bra! _Fast_ min övertygelse är att om man är skicklig och vet vad man gör, kan man komma undan med det mesta. Så länge man inte gör samma "misstag" hela tiden kan man smyga in dem i texten och till och med få dem att se eleganta ut. Jag skriver ju på engelska, och har till exempel nyss lärt mig att lektörer skyr -ing ändelser i början av meningar som pesten ("Sighing, he stretched for...") Man kallar det "lazy writing", och sådant ska undvikas. Det är däremot inte _förbjudet_ -- om man använder denna form sparsamt, kan det bli ganska effektfullt i en text. Allting handlar om skicklighet. Som ju kommer med övning.
Post a Comment