”Boken måste bäras av kärlek, glädje och förnuft, men om inte tonen var den rätta, skulle den ha kunnat bäras av Gud själv utan framgång.
Varje bok står och faller med tonen, och tonen är ingenting man har gratis.
Alla vet hur avgörande tonen är i ett brev – den kan reta, uppröra, värma, ge eller ta och ta bort. Vissa brev slänger man, och inte bara för det faktiska innehållet. Vissa läser man om, och inte heller i första hand för innehållets skull.
En bok har en okänd adressat, men tonen i den är lika avgörande som någonsin tonen i ett brev. Barnaboken skulle tala till läsaren som en vän talar till en vän.
Förmådde den inte det, frestade den inte till fortsatt läsning och en givande läsning skulle hela projektet vara spiken i kistan för min del.
Tonen är också bokstavlig. Läser man en mening högt, ska tonen i den falla så väl att den i princip går att tonsätta. Den ska kunna sjungas!
Jag siktade mot himlen. Varenda mening i Barnaboken skulle vara sångbar.
Det är när språket har sin flytande, icke sönderhackade rytm, som det blir lättläst. Då blir det ett verktyg, inte ett mål.
´Det enkla är det svåra´ sa pappa Lars, och många har vetat det med honom.
Inte minst varenda komedienne på teatern.
Det som verkar lätt är inte lättvindigt. Det är det som har kostat mest möda.
Min ambition var att en dag presentera en bok, som var så tillsynes lätt på handen att någon magsur recensent skulle muttra: ´Hon har ju lätt för att skriva.´
Då skulle jag ha nått mitt mål!
Jadå, jag nådde det.”
ur ”Mommo – kärlek på liv och död” av Anna Wahlgren
1 day ago
No comments:
Post a Comment