Föreställ dig att du läser en text om en kvinna som är är mycket nervös. Hon kör bil från Tappström, över bron och vidare in mot Färingsö. Hon svänger in till höger mot Svartsjö slott för att sedan fortsätta till Svartsjöanstalten. Där sitter hennes pojkvän inspärrad och hon ska berätta att hon har träffat en annan. Han är medlem i ett gangstergäng, faktum är att han är gängledaren, och hans kompisar håller ögonen på henne. Hon misstänker att de bevakar henne jämt, till och med färden hit. Det är riktig spännande att läsa, och så kommer ett stycke: "Händerna var så svettiga att det var svårt att hålla i ratten. Hon passerade Svartsjö slott som byggdes på uppdrag av Fredrik I mellan åren 1734 och 1739 som jaktslott åt drottning Ulrika Eleonora. Efter hennes död fick slottet förfalla i över hundra år, men 1891 gjordes det till en tvångsarbets- och alkoholistanstalt. Inte förrän 1966 upphörde att vara anstalt och 1993-2004 retaurerades slottet".
Men vad hände här? En guide med plakat där det stod "INFORMATION OM SVARTSJÖ SLOTT" ställde sig helt plötsligt framför scenen och bromsade upp hela äventyren, hela läsprocessen. Guiden, eller författaren, gjorde sig starkt påmind om sin existens och hela inlevelsen försvann, hela samspelet mellan läsaren och berättelsen.
Arga författarcoachen vill be dig om en sak: håll dig i bakgrunden, författare. Att verka men inte synas är mycket bättre. Belasta inte läsaren med all noggrann research du har gjort. Det du vet ska bakas in på ett naturligt sätt i handlingen. Läsaren ska aldrig någonsin behöva tänka "Vad duktig författaren är som vet så mycket" - då handlar det om bekräftelse av författaren och inte om läsarens heliga stund i läsfåtöljen.
Posts
5 hours ago
6 comments:
Håller med, kommer helt fel i texten. Orkar inte läsa om slottet just när det är så spännande, skummar istället för att komma förbi snabbt. Förstår vad du menar.
Underhållande sätt att informera på :-). Då fastnar det lättare, tror jag.
Samma problem kan finnas med även fullt relevant bakgrundsinfo om personer och miljöer. Läste en bok av Rosamunda Pilcher där massor av info om romanfigurerna staplades på de första sidorna innan man ens kommit in i berättelsen och fått lust att veta något om personerna, info som man dessutom fort glömde.
Hej Anonym! Vilken bok var det? Blev nyfiken, skulle vilja kolla hur hon har gjort.
Det KAN ha varit "Snäcksamlarna" men jag är inte säker. Det var några år sedan och jag blev så arg på boken att den fick gå till Myrorna.
Jag gav upp Rosamund Pilcher av just denna anledning, numera är jag ALLERGISK mot alla tendenser till pekfingrar som stryker under vad man ska känna/tycka eller vad man ska se och uppleva i texten. Gäller även te x Elizabeth George.
Elisabetgh George kanske är lite för förtjust i den engelska landsbygden? En "kill your darling" hö hö?
Post a Comment