Här är en rätt intressant diskussion om POV (Point of View) i en thrillerförfattares blogg.
Mitt tillägg till diskussionen: i många av de manus jag lektörsläser skrivna av nybörjare är det nästan alltid "headhopping".
Posts
12 hours ago
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Hej! kan du utveckla lite vad du menar? :)
Intressant! Jag har inget direkt svar och fortsätter gärna diskussionen, men rent spontant tror jag inte rätt svar finns. Däremot rätt metod vid rätt tillfälle. Det kan alltså variera beroende på vilken historia man vill berätta och stämningen man vill förmedla! Tror jag...
Man ska som aspirerande författare inte ägna sig åt "headhopping" (i alla fall inte i samma kapitel), enligt min mening.
Då knyter man sin egen snara.
Vad sedan etablerade författare ägnar sig åt är en annan fråga, men de vet förhoppningsvis vad de gör.
Hej du. Om du läser diskussionen som jag länkat till så ser du en bra utveckling av vad som menas.
Monika, det är ungefär vad de säger i diskussionen. Att erkända författare kan kosta på sig att strunta i "reglerna". En annan frågar sig om den allvetande berättaren är tillbaka som trend.
Själv blir jag utmattad av att få veta allt om alla karaktärer som dyker upp i en roman. Det är som att en värd på en fest ska berätta alla gästernas bakgrundshistoria för mig. Man orkar inte.
Hej Johanna!
Jag vill bara tacka dig för en bra blogg och en bra hemsida som du harsamt bra skrivarkurser som ni har på Falkens frfattarskola.
Imorgon skall jag påbörja lektion 2 av Jennys kurs: Att skriva romaner för veckopress.
Jag skall göra lektionerna efter hand nu under min stundande "ledighet".
Natti-Natti
Kajsa
Nä, håller med dig Johanna! Det får inte bli för långa sessioner av beskrivningar av varje person. Då hinner man glömma huvudhistorien. Men nog tycker jag att man vill ha lite "extra info" som läsare. Och ska man skriva något sedelärande, som Collodio gjorde, så kan man ju ta till en syrsa eller något annat vältalande djur ;-)
Post a Comment