"Man kan tycka att den litterära stilen står i kontrast till tematiken. Hos författare som Jesper Larsson, Anders Paulrud, Malte Persson, Fabian Kastner, Sigge Eklund, Mons Kallentoft och alltså Staffan Malmberg strävar berättarrösten efter saklighet och kontroll, som för att besvärja kaoset inombords. De kan vara självironiska, affärsmässiga, högtidliga - men alltid skiner hopplösheten igenom.
I den kvinnliga prosan bejakas däremot kaoset även stilistiskt. Hos Annika Korpi, Sara Villius, Anna Jörgensdotter, Isobel Hadley-Kamptz, Martina Lowden, Ann Lagerhammar, Lina Forss, Anna Johansson och alltså Nina Wähä är berättandet betydligt mer lössläppt. Interjektioner, utropstecken, grafiska avvikelser, ellipser, kursiverade partier, tematiska luckor: helt enkelt en slängigare och mer konfrontativ prosa. Det paradoxala är att de manliga berättarjagen gärna faller samman självkontrollen till trots, medan de kvinnliga finner ny riktning.
Man kan också konstatera att anledningen till de manliga gestalternas vacklande tillstånd ofta är kvinnor som övergivit dem eller på annat sätt är onåbara, medan de kvinnliga mycket sällan räknar män som särskilt relevanta. Det vill säga så länge det inte rör sig om fäder."
Läs mer i Johan Thentes artikel i DN.
(Tack Ilse Tarsala för artikeltipset!)
Posts
22 hours ago
No comments:
Post a Comment