"Readers want books"

"We live in an age when data is abundant and content is free. Synthesis and analysis are not. A book provides a reader what they cannot get for free. It provides a symphony of words. The composer/author arranges an argument or story in way that is engaging, pleasing, infuriating, fascinating, and in a way that can only be truly or effectively delivered as a book. Various enhancements might supplement this experience, but they will not supplant it.
Fragmented information is everywhere. Elaborate, composed, immersive information is not. It’s in books. As publishers, we are about books."
Joel J. Miller, författare och redaktör, slår ett slag för boken och bokförläggarens uppgift i dessa tider.

Manus + följebrev = sant?

"Jag har sett rekommendationer om att man inte bör berätta om handlingen – att låta boken tala för sig själv. Det är det dummaste jag har hört. Här har man tvärtom ett gyllene tillfälle att fånga förlagets intresse och detta funkar sällan genom att att vara hemlighetsfull."
Mattias Boström på Piratförlaget om följebrev.

"den där snåriga, krumbuktande målgruppen som branschen kallar unga vuxna"

"...genren unga vuxna på intet vis är en boja, utan precis tvärtom. Den är ett privilegium, en frihet. Läsaren kan vara vem som helst, jag kan vända mig till barnet, till tonåringen, till den mogne, till den livströtte - alla dessa människor finns inom oss, avsett hur gamla vi är. Jag kan skriva en underfundig flickbok eller en existensiell roman om pubertetens smärtsamhet, flickboken kommer finna sin väg in i hjärtat på pensionerade damer och pubertetsromanen kommer hitta läsare hos svartklädda existensiella fjortonåringar. Från och med nu vill jag inte fundera en sekund på "för vilken ålder" jag skriver. Jag vill skriva för barnet i varje människa, för tonåringen i varje människa och för den visa gamla kvinnan i varje människa."
Jessica Schiefauer funderar på litteraturgenren "Unga vuxna". Läs mer här.

Boken, författaren och förlagets framtid

"Om den analoga bokhandeln fortsätter att minska titelbredden från dagens svindlande antal titlar till sådär åtta podier per butik måste den digitala vässa sig ytterligare. När börjar vi köpa böcker direkt via Facebook, eller via Affiliateknappar på bokbloggar som kopplats till internethandeln, eller via nästa nya nya medium, vad det nu kan heta? Om den analoga bokhandeln som kedjefenomen är på väg att avskaffa sig själv, måste det inte också komma en ny konkurrent till de stora internetbokhandlarna? Kanske just en ny distributör – Bring? – som hjälper en myriad med små nätbokhandlare att flytta sina fysiska böcker från A till B."
Hans-Olov Öberg på Kalla Kulor Förlag.

"Bokbranschens förlorade själ"

"Bokförlagen är stressade och vet inte riktigt vilken strategi de ska välja. Hittills tycks de mest vara intresserade av att värna upphovsrätten, samtidigt som de klamrar sig fast vid den traditionella bokens status. Eftersom det är medelålders kvinnor som håller den svenska bokbranschen under armarna är det kanske heller inte så konstigt att förlagen ännu inte tagit till sig den nya tekniken. Läsplattan är ännu i sin linda och den datoriserade generationen har ännu inte uppnått den medelålders bokslukaråldern."
Intressant artikel i Fokus om det komplicerade läget i bokbranschen: läsplattorna tros gör sitt intåg samtidigt som det är de medelålders kvinnorna som är den största bokkomsumenterna.
"Den största konsumentgruppen, bokbranschens älsklingar, är medelålders kvinnor. Så har det sett ut de senaste decennierna. Det är den gruppen som står för det mesta av både bokläsandet och bokköpandet och det är deras tycke och smak som bokförlagen i en allt hårdare kamp försöker tillgodose.
– Glöm de hopplösa männen och deras faktaböcker! Det gäller att ge dessa kvinnor vad de vill ha, det vill säga kvinnliga författare med diger livserfarenhet som kan konsten att berätta en god historia, säger Jonas Axelsson som är litterär chef på Albert Bonniers förlag."
Här tar man även upp det upptrissade tempot och den nedprioriterade kvaliteten som hänger ihop med bokbranschens kris:
"En frilansande redaktör som arbetat i tjugo år för flera av de större svenska förlagen och vill vara anonym berättar att produktionstiden under denna tidsperiod nära nog halverats. Från att tidigare ha arbetat med kvalitetskontroll och faktagranskning av ett manus i ett halvårs tid har redaktören numera ett par tre månader på sig. Från att ha tagit åtminstone tre vändor med texten till att i dag sällan hinna mer än två.
Tidspressen leder till försämrad kvalitet och att många böcker inte blir så bra som de hade kunnat vara, menar den frilansande redaktören.
– Jag försöker att inte tumma på kvaliteten men det innebär att jag får arbeta dag och natt utan ersättning, säger hon."
Läs hela artikeln här.
Artikeltips: Dan Abelin.

Nyinsatt seminarium om svenska bokbranschen och den digitala världen, på Bokmässan i Göteborg.

Så lyckas du i den nya bokbranschen

En guide till hur du lyckas i nya bokbranschen.I bloggen "Bokens framtid".
Tips: Dan Abelin.

Piratförlagets Mattias om paneldebatten

"Under rubriken ”Perspektiv på framtidens bokbransch” arrangerade de båda bokförlagen Natur & Kultur och Atlas denna paneldebatt där tre personer med utifrånperspektiv skulle möta bokbranschens tyngsta insiders, som det hette i inbjudan." Läs hans reflexioner här.

Att skriva överallt

Författare av kärleksromaner bloggar om sina äventyr i bokbranschen:

"I work in a cubicle farm, in a sunless, fluorescent office breathing recycled air, the kind of place where everyone gets frequent headaches and no one knows why (the air? the ventilation? the bad ergonomics? the unnatural light? there are too many possibilites to choose from).

It's a badly-run company, with too many layers of management coming up with lousy ideas, leaving the cubicle slaves to shovel the shit, overworked, understaffed, and chided for abysmal morale. I am one of thousands.

I have written on lunch hours, on buses, in hospital waiting rooms, in doctor's offices.
I write longhand, because it's still the most mobile format - I write on scraps of paper, yellowed pieces of binder paper found in a drawer, spiral notebooks lifted from the office supply cabinet (oh, stop, we've all done it) - I have written on stolen breaks, wandering around my office looking for a few minutes of privacy with a door closed, where no one will ask the dreaded question "Whatcha doing?" (I've never found it.)
I know which seat on the commuter train has the wheelwell in the floor, allowing the writer to prop her knee up, angling her notebook away from the passenger in the next seat.
I remember writing an entire short story on the streetcar, scribbling madly, ignoring the queasiness, desperate to get the words out of my head. I have typed everything into a succession of PCs, backing up to floppy disk, carting the disk to work in the vain hope of getting some writing time.

I have tried to get in touch with my muse at 9:30 on a Tuesday night, so stressed I feel like weeping, the house uncleaned, the dishes undone. If I can't write - I'm driving, say - I have perfected the art of writing in my head, storing it up for transcription when I can get my hands on my notebook.The work sells the soul, but the writing restores it. As long as I'm writing, my soul is forgiving of my endless transgressions against her.
It took me longer than you would think to realize that most people don't do all this - that only writers do it. That I'm not actually a worker who writes - I'm a writer who works.
There is a big difference, and the mental shift is not only significant, it's hard. In my case, it wasn't conscious; it bubbled up from somewhere down below over the period of writing my second novel, and actually considering sending it out for publication. If you're going to try to get published, my subconscious said, then you're actually a writer. And my conscious mind said, At last, thank God."