Skriva fort

"Varför har du ett sånt högt tempo när du skriver? Är det "ditt" sätt att jobba, eller har du krav på dig att massproducera?
Det enda krav som finns är dom som jag ställer på mig själv. Och jag bestämde mig tidigt att jag skulle skriva en bok om året, då jag tycker det är ett bra flöde. Jag skriver också ganska fort - och skriver som bäst när jag skriver fort."
Citatet på fråga och Camilla Läckbergs svar 20/10 06 taget ur Läckbergs blogg.

It’s hard to start, then it’s hard to stop.

Deborah Wright :

Remember, starting is always the worst bit.
Even now, after 4 years as a full-time writer, I procrastinate endlessly
before writing my first word of the day. There’s a weird inertia law
concerning writing. It’s hard to start, but once you do, it’s hard to stop.
You need to violently push through the blank wall in your brain that makes
you sit and stare gormlessly at the page. If you can’t think of what to
write in chapter one, then just plunge in mid-way and write chapter 7, or
the ending, or whatever springs to mind – anything just to break the ice!

Tio sätt att sabotera ditt romanprojekt

The Top Eleven Ways Not To Finish Your Book

Kate Harrisons metod

Kate Harrison berättar i sin blogg hur hon arbetar fram ett romanmanus:

Stage 1:
Vague Concept
This usually begins when I am in the final, agonising chapters of the work-in-progress, wishing I'd never started it. Other ideas appear like sparkling gems: the idea that will make me a billionaire, simultaneously winning me the Booker and a movie starring Gwyneth Paltrow and Brad Pitt. I have learned that the sparkle soon wears off, but I try to follow up the most promising ideas, using lots of 'what if' questions to build a scenario that's intriguing...what happened if the nastiest girl in the school organised a reunion? Could you make a better job of your life by re-learning your Brownie badges as an adult? What if the worst happened to a girl who has always lived her life afraid of what's round the corner?At this point I might have two or three ideas for the next novel...

Stage 2:
Synopsis with Holes
This is where I try to flesh out that idea with characters and plot twists. Often I'll write the first chapter or two, to help me imagine the most important people and 'where' the story begins.It's often suggested that stories should begin or in the midst of things, i.e. when when there's action underway. Yet often we start with our character in stasis, i.e. stuck in a rut before the 'call the action.'It's an interesting decision: with my first three books, it's definitely an 'in media res' situation, whereas the current book - in the first draft at least - shows the main character in her rather frustrating life before the action kicks off.I might still have two ideas at this stage.Often, even after writing the synopsis, I don't know what will happen to my heroine or the other characters - I know the psychological state she'll end up in, but not quite how she'll get there. Which helps to give me a reason to write the book, of course.

Stage 3:
Opening Chapters, More Tweaking and Playing
At this point, I'll begin writing. I tend to have done more work on the first few scenes anyway and they are also an exercise in getting to know my characters, making decisions about everything from their eye colour to their fatal flaw. I will tweak the plot a bit, maybe scribble down a few plot ideas, but I tend not to go back and revise the synopsis in detail.

Stage 4:
Revision of Plot/Brainstorming
If this was a map, it would be marked YOU ARE HERE because this is the stage I'm at now. I've spent the day playing with scenarios. Now that I know my characters in more detail, I can mess about with their lives, test their weaknesses, and give them the endings they deserve. Lots of fun.I also like to have more than one timescale going on within a book, so structure is also important: how can I make it clear to a reader that I've moved backwards or forwards in time? I might do this by changing Point-of-View, or tense, or simply by putting a date at the beginning of a new chapter.Today I worked through the storylines for the past and the present narratives, and also worked out how to test my main character, Jo, to the limit. Quite hard work, mentally, but satisfying as I can compare it to my original synopsis and see how far I've come.
Stage 5:
Race to Finishing Line
So now, in theory, I have all the information I need to write the book in - I don't know - a month? I cut and paste the few sentences I've written for each chapter into my manuscript, and use those as a template as I write. New ideas will occur to me, but I know I have a fallback positition. And a plot!

Stage 6:
Edits (Including the Implausibility Conundrum)
The edits can be as much work again as the rest of the process, depending on what my editor thinks, and how I feel it's working. The Implausibility Conundrum is one issue: everything must be believable in the context of the world you've created as a writer. That last bit is crucial - otherwise how would J.K. Rowling get away with broomsticks and Quidditch and Dementors? The question of how far you can go is a fine judgement: for example, a lot of new (and not so new) writers rely on coincidence too heavily. A little coincidence is forgivable: a lot is simply another version of that literary cop-out, 'and I woke up and it was all a dream...'

Diane Chamberlaines arbetsmetod

Läs i Diane Chamberlaines blogg om att hitta sin berättarröst och om hur hon arbetar i posterna "Voice" och "How I Work" från 29 och 30 /7 2006 .
Fotografiet är taget från hennes blogg.

Ellen Mattson

"Ellen Mattson säger att det passar henne bäst att titta in i väggen när hon skriver, eftersom hon då går in i en annan verklighet. Vilket hon förstärker genom att använda öronproppar. Där sätter hon sig vid niotiden på morgnarna och skriver ungefär till klockan ett. Alltid för hand, lutad med pennan över ett papper. Det handlar både om ljudet och om den fysiska känslan. Att inte hindras av datorns tangentbord och skärm. Hon säger att hon skriver intuitivt, på känsla och inte har någon teoretisk underbyggnad. ´Jag vet aldrig vad det ska bli när jag börjar, sedan på kvällen läser jag kanske någonting som jag inte visste att jag visste att jag kunde skriva., inte viste att jag visste. Överraskningsmomentet är viktigt, utan det tror jag att jag skulle vara helt uttråkad.´”Artikel om GP:s litteraturpristagare 2003: Ellen Mattson.
Göteborgs-Posten 27/9 2003

Jojos metod

Här kommer min metod just nu:
Skriv 1 A4-sida vad romanen ska handla om. Det blir väldigt svepande, men kanske vissa partier blir detaljerade. Strunt samma, men en A4 sida ska det vara. Eftersom den bara är på en sida är den inte alls fullkomlig och troligen fortfarande ogenomtänkt. Men detta synopsis kommer du att bygga ut efter hand.

Sen ringar du in vissa delar som du känner för, scener som redan nu lockar dig till att skriva. "Åh vad det kliar i fingrarna efter att få skriva den där grälscenen" eller "Jag ska verkligen vräka på i den där passionerade scenen där de äntligen får en hel natt tillsammans" Skriv därefter ner de scener du ringat in, efter behag, för hand eller i dokument i datorn. Du måste alltså inte ta dem i kronologisk ordning.


Varför inte ha en anteckningsbok att skriva ner dem i, om du skulle få lust i vänthallen, på bussen eller på den allmänna toaletten? (Du ska ändå skriva ner dem sen igen, i datorn). Ta en kopia på synopsis och klistra in i anteckningsboken.

Gå på lust. Strunta i om de blir överdrivna eller ologiska. Huvudsaken är att du får dem skrivna. Det är råmanus vi pratar om nämligen, och det ska skrivas med lust, nyfikenhet, iver och stolthet (över att du är så duktig och sitter ner och verkligen gör detta nu!). Vem gör en perfekt skulptur med en gång? Först är ju även den en lerklump. Och skisser kanske har gjorts innan. Det är en av nackdelarna med författeri: det finns en massa myter om att man plötsligt skriver ner en roman, som blir perfekt med en gång, och att allt går på inspiration. Medan alla vet att musiker måste öva och öva från det där är sju år gamla och konstnärer göra skisser innan de sätter igång på allvar. Och att de sen målar över allt med svart och börjar på ny kula.

Okej. Nu när du är igång med att skriva lite scener här och var ur ditt synopsis kan du ta paus med att uträtta lite fysiskt arbete: spänn upp ett papper på väggen, t ex från en gammal tapetrulle (såna som jag har en korg full med på vinden) , eller sånt där ritpapper som finns på rulle. Billigt på IKEA t ex. Om du inte vill spänna upp den kan du rulla ihop den och lägga den under sängen eller överst på bokhyllan eller någon annan stans.
På detta papper gör du en linje med A på ena sidan och Ö i slutet. A står givetvis för berättelsens början och Ö för dess slut. Kapitel 1 vid A, sista kapitlet vid Ö.

Numrera scenerna du skriver ur synopsis och scener du inte har med i synopsis, som t ex "föds" ur de scener du redan skrivit (de från synopsis). Så vet jag att Camilla Läckberg, deckarförfattaren, jobbar. Hon börjar med ett kort sammandrag av handlingen, börjar skriva några scener därur och sen föder varje scen 2-3 nya scener, och efter hand fyller hon på i synopsis. Ge scenerna rubriker också. Sen skriver du in siffrorna på linjen på ritrullepappret/tapetrullepappret. Annars blir det trångt om du ska skriva hela rubrikerna. Dem kan du skriva på en lista efter siffrorna, som en bilaga till rullen. Då får du översikt när det gäller vilka scener som händer när. Och vilka som gapar tomma, d v s vilka du måste skriva senare.
Använd blyertspenna eftersom scenerna kanske byter plats.

Har du en hel vind kan du spänna upp en lina istället och hänga upp de skrivna, utprintade scenerna, eller bara lappar med scenernas rubriker, med hjälp av klädnypor. Eller använd post-it-lappar på en vägg. Eller gör som författaren Diane Chamberlaine, använd stora bordsytor Så kan man även arbeta om man skriver på sina memoarer/sin självbiografi. Det kan nämligen bli väldigt tråkigt att skriva allt i kronologisk ordning: "Först hände det och sen hände det och sen hände det."

Sen när du skrivit alla viktiga scener och lagt dem i den ordning som känns bäst, då lägger du dem i en hög i kronologisk ordning eller i en pärm, och sen skriver du ihop allt, från första till sista kapitlet, i ett svep, utan att tillåta dig att kritisera dig själv eller ge upp.Under denna period kan det vara en bra idé att åka hemifrån, t ex hyra en stuga under en månad, åka iväg på charterresa i två veckor och skriva dag och natt, vakta en väns hus under juli månad.

Sen får manuset ligga och mogna till sig i några månader, minst två, gärna tre eller fler.
Sen sätter du dig ner och läser igenom allt. Under tiden det låg kan det hända att saker och ting har fördjupats osv. Berättelser har tendens att göra det, som vin mognar med tiden (fast det tar inte lika lång tid…) Du förstår karaktärerna ännu bättre nu och kan förändra och förbättra vissa scener. Du kanske ändrar ordningen. Skriver en ny början eller ett annat slut.

Pyssla, dutta, ändra, skriv om här och var tills du är helt nöjd.

Och glöm inte att ta regelbundna promenader. Kroppen behöver rörelse och berättelsen arbeta i den omedvetna. En del författare påstår att de egentligen skriver hela boken i skallen medan de är ute promenerar.

Snöflingemetoden

Skriv en roman med hjälp av snöflingemetoden